rotade

i mamma och hennes mans skattkista igen. med hem kom fyra fina fanett-stolar 

och ett schyrrans fint soffbord!

tack och bock!

/karin

ny jord

det finns många olika vårtecken, ett av dem är att man måste plantera om blommor. jag och barnet mitt hade en jordig förmiddag på vardagsrumsgolvet, där så gott som alla växter fick ny jord.


nu är vi ett steg närmare våren:)

efter några timmar var denna växt uppenbarligen sur. hoppas att den inte är långsint bara.

/karin

midsommarbarn

idag är det många som har födelsedag och vi har en i vår familj också. det firade vi bland annat med en smarrig frukost och ljusrosa rosor.

/karin

med skåpsluckan i handen

vi bor i en lägenhet i ett hus byggt under 90-talet. inte alltid så jättekul, när jag går igång på det mesta byggt 50-tal och tidigare, men det är ju inte så att vi kan vraka och välja över boende. nej, vi är snarare mycket tacksamma över att vi kan bo i just de kvarter vi vill, utan att vara trångbodda och om sanningen ska fram så är det rysligt praktiskt. precis anpassade efter en barnfamiljs behov idag. fast helt utan den där gamla härliga charmen.

häromdagen öppnade jag skåpsluckan i köket och fick den bokstavligen i handen. underbara sarah stod vid min sida och sa att kanske vi ska skippa luckorna ett tag. bra idé, tyckte vi och skruvade ner luckorna. det står ju så mycket fint i skåpen som jag faktiskt blir glad av att se lite oftare än bara när jag råkar öppna luckan och titta upp. sedan tar man bort lite av känslan av 90-tals masonitkök också. lite i alla fall.

köket när bara en lucka trillat av

och här är alla luckor borta

och jag blir glad av att se detta oftare!

/karin

palleplocke!

min mamma och hennes man har en massa grejer från tidigare generationer undanstoppade på de mest konstiga ställen. ibland plockar de med något som de tror skulle passa och idag blev det en pall. och inte vilken pall som helst, utan palleplocke, inhandlad tidigt 50-tal av någon familjemedlem. kvittot finns såklart kvar:)

/karin

lapptäcke

det var 15 år sedan sist, men det gick ganska bra ändå. de senaste veckorna har jag ägnat mig åt att klippa, stryka och måtta ihop till ett litet lapptäcke. okej, jag fick sprätta upp ganska många gånger och jag blev påmind mer än en gång om hur sjukt viktigt det är att vara noggrann... men det har bara gjort att jag vill sy fler. japp, fler lapptäcken blir det! men kanske inte 10*10 rutor och kanske inte lika långt täcke och... äh, det blir när det blir. nu ska jag sy en påse.

/karin

en glimt av våren

snittblommor är ju inte det mest snälla mot miljön, men när jag var i mataffären för en stund sedan kunde jag inte låta bli. rosa persikokvistar i fina vasen påminner om att våren inte är så långt borta ändå... 

/karin

smärtsamma fina ord

våra vänner har i många år haft johan thurfjells affisch på sitt kylskåp och varje gång vi varit på besök berör den mig lika mycket. jag tänkte jag skulle skriva något om hur mycket smärta det är i dess ord, men jag tror inte att det behövs. i helgen tog jag i alla fall äntligen tag i mig själv och åkte till moderna museet och köpte mig en egen som kan påminna mig om hur tacksam jag är för alla fina människor runt omkring mig och att aldrig ta något för givet.







så här blev det hemma hos oss:

jag fick ett ryck...

sedan i somras har det blivit ett otal antal påsar sydda. vågar knappt tänka på hur många som sytts, men 50 sträcket är nog passerat med råge. nu kände jag att det var dags att hitta på något annat (för en dag i alla fall):

tidigare i höstas tjatade sonen till sig ett ganska fult iglo-liknade tält på ikea. idag satte jag saxen i det och sprättade upp alla sömmar, mönstret var givet och fram rotades ett gammalt påslakan och tyg till botten. pinnarna som håller upp tältet är desamma. på några timmar blev plast-iglo-tältet förvandlat till ett havs-djungel-hem för populära actionhjältar. enkelt och kul!

/karin