med skåpsluckan i handen

vi bor i en lägenhet i ett hus byggt under 90-talet. inte alltid så jättekul, när jag går igång på det mesta byggt 50-tal och tidigare, men det är ju inte så att vi kan vraka och välja över boende. nej, vi är snarare mycket tacksamma över att vi kan bo i just de kvarter vi vill, utan att vara trångbodda och om sanningen ska fram så är det rysligt praktiskt. precis anpassade efter en barnfamiljs behov idag. fast helt utan den där gamla härliga charmen.

häromdagen öppnade jag skåpsluckan i köket och fick den bokstavligen i handen. underbara sarah stod vid min sida och sa att kanske vi ska skippa luckorna ett tag. bra idé, tyckte vi och skruvade ner luckorna. det står ju så mycket fint i skåpen som jag faktiskt blir glad av att se lite oftare än bara när jag råkar öppna luckan och titta upp. sedan tar man bort lite av känslan av 90-tals masonitkök också. lite i alla fall.

köket när bara en lucka trillat av

och här är alla luckor borta

och jag blir glad av att se detta oftare!

/karin